Dags att krypa till korset?
Det finns två falanger. "Mycket rönnbär, lite snö", kontra "Lite rönnbär, mycket snö".
Naturligtvis kan inte alla hålla sig till de talesätten, utan braskar på med "Lite rönnbär, lite snö", alternativt motsatsen "Mycket rönnbär, mycket snö" men de spådomarna tror jag är mest för enkelhetens skull. Nåt ska man ju säga.
Om nu någon skulle vara intresserad av att veta det rätta, kan jag tala om att av de rönnar vi har utanför fönstret, hade en, säger EN, en enda klase bestående av fyra stycken rönnbär, resten var helt utan! Tror du mig inte, kan du ju kolla
med de sidensvansar som förhoppningsfulla kom i massor för att, som brukligt, ha fest men som landade i träden, såg sig förvirrat omkring, insåg läget, utbrast i diverse besvikna hädelser, lyfte och försvann mot främmande land.
När jag nu ser ut genom ovan nämnda fönster, gör jag inte det. Men blickar jag upp mot där jag av erfarenhet vet att himlen ska vara, ser jag en smal strimma i en något gråare nyans än allt det vita. That’s it.
Finns det nåt vackrare än en stor rönn, översållad med rödorangea bär? I mina ögon: nej! Det innebär inte bara tjusiga, levnadsglada sidensvansar, utan även lite lagom mängd snö till vintern.
Redan i juli började jag klaga över snön. Den som skulle komma, alltså. I massor. Inga blommor, inga bär på rönnarna, vare sig vid stugan eller huset i stan. Hur klart som helst = flera meter snö.
Men! Så vis är naturen inrättad, som oraklet Lorentz brukar säga, att våren kommer ändå. Samma tid, en viss natt i mars. När man öppnar fönstret för att släppa ut natten och ta in dagen, känner man den. Doften! Ja, eller okej då, lukten. Vad
du vill, men i luften finns det vår! Och med våren tänds förhoppningen om rönnar, översållade av blommor som sedan blir till bär, som efter frosten äts upp av de vackraste sidensvansar, yra av lycka och bär som jäser i magen.
Och sen, mycket senare, kommer det så där lagom med frost så att Ove kan åka skidor på ängen och så småningom finns det farbara skidspår på Vitberget, till Yvonnes lycka.
Om nu bara vi människor kunde låta naturen ha sin gång.
Kommentarer
Trackback
