saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Jag är så tvärsöver

Hur ska jag nu förklara det här då?

Å ena sidan har jag fotfobi. Å andra sidan lägger jag ut en bild på mina fötter.

Å ena sidan älskar jag att slänga mig med dialektala ord. Å andra sidan är jag en nitisk korrekturläsare. Det skrivna ordet ska vara felfritt medan det talade ordet kan vara helt hovendroven.

Dialekter njuter jag av, det särskilda folkets språk. Men ungdomars vokabulär gör mig gråhårig. Ändå försökte jag införa ordet "taskig" en gång i mitt eget föräldrahem. Säger EN gång!

Men tonfallet och styrkan i min fars "VA SA DU!", rådde mig att inte ta det som en fråga och upprepa ordet, ej heller att använda mig av det hemmavid.

Nu är det jag själv som ryter. Åt teven mestadels. Aldrig åt ungdomen. Man vill ju låtsas hänga med i deras värld även om den är i det närmaste obegriplig ibland. Och även om mitt minne börjar vara taskigt så minns jag tydligt vissa saker . . .

I morgon ska vi åka på semester. En tvådagars. Mest bara för att få åka (jag) och köra (Staffan) bil, ta med fika och hitta den perfekta platsen att stanna på. Men för att riktigt börja längta hem till stugan, älven och skogen, tvingar vi oss att vara borta i två dagar och en natt.

Hoppsan! Här sitter jag och skriver och får plötsligt besök. Lille Skutt kom förbi. Eller herapalt’n som vi säger. Inte skriver. 

Håller med om språket, något som blivit legio är ändelsen -ish, lär betyda ungefär...
När kommer du ? Vid 6-ish. När vaknade du imorse ? Kl 8-ish.....