saltatochkryddat

Nu förstår ju alla vilket ord jag syftar på. Snippa, naturligtvis. Alla vet säkert bakgrunden till att just det ordet debatteras överallt i  landet, i upprörda termer dessutom.

Själv är jag inte upprörd. Jag är förbannad! Så in i benmärgen förbannad.

Hovrätten vänder sig till "Ordboken" som sägs förklara ordet snippa med en kvinnas yttre könsdelar. Vilken ordbok? Det finns en uppsjö av ordböcker men den mest respekterade är Svenska Akademiens Ordbok. Inte ens den så vanliga Svenska Akademiens Ordlista åtnjuter samma grad av respekt. Men nästan. I ingen av de böckerna hittar jag förklaringen som Hovrätten valde.

Om nu den hovrätt (märk väl att jag skriver den hädanefter med gement h) som just nu är på tapeten i all media, har bemödat sig med att gräva i ordets rätta betydelse och försvarar sig med att snippa betyder "kvinnans främre könsorgan", vilket ordboken säger. Vilken ordbok? De flesta böcker innehåller ord. Faktiskt. Men egentligen skiter jag fullständigt i hovrättens förklaring. Om en gubbe stoppar sin hand in under en 10-årig flickas trosa och vidrör hennes snippa är det, enligt mig, både misshandel och våldtäkt. Gubbslem. Äckel. Definitivt en brottsling.

För att jag ska kunna lugna mig måste jag tänka på en annan snippa. Det ordet förekom ofta i mitt barndomshem. Oftast var det pappa som sa det. "Ska vi snippa till Johnners?" Det betydde såklart ska vi tvärfara till Forsbacka. Mamma kunde också snippa till bärskogen en stund.

Det fanns andra i andra byar som sa snäppa i stället för snippa, sånt händer i dialekter. Men ingen använde ordet i den betydelse som gäller nu. Och nu vet alla vad det betyder. Utom en hovrätt i Västra Sverige. Nyss fick jag en blipp om att flera nämndemän i hovrätten i västra Sverige säger upp sig. Fattas bara annat. De förstår ju inte barns språk och är det nånting vi vuxna bör lära oss är det just det. Barnens språk. Inte maktens. Inte pengarnas. Inte falskhetens. Inte ursäkternas.

Ibland lyckas jag skriva av mig ilskan. Inte den här gången.