saltatochkryddat

Är vi på samma nivå, Nasse och jag, eller?

Så här är det: När jag lagar mat behöver oftast fläkten vara igång, så jag startar den. Då börjar eländet. En odefinierbar röst, mörk och som låter stupfull, börjar "sjunga" nåt som väl ska likna opera. Den ackompanjeras av stråkar, självklart!, eftersom jag inte är ett direkt fan av sådan musik.

Jag frågar Staffan varje gång om han hör operamusiken och han svarar, diplomatiskt, "nånting hör jag men du vet ju att jag är dålig på musik". Det är inte till stor hjälp för visst sjutton hör man nånting när fläkten är igång men det ska INTE vara opera! Det är otroligt störande.

I stugan finns det ingen baryton eller tenor ovanför spisen, där infinner sig ett helt annat problem.

Jag gillar att baka. Jättemycket. I lägenheten i stan misslyckas jag inte så ofta med bakningen men i stugan är det tvärtom, jag lyckas inte speciellt bra med de sorter jag normalt gör till belåtenhet i stan. Där den sjungande fläkten borde störa mig i min koncentration så till den grad att allt skulle bli fadäs. Jag begriper ingenting. Du och jag, Nasse.

Men nu närmar sig flytten till vår älskade stuga och älv. Än ligger det kvar hyfsat mycket snö på vissa ställen men som luttrad norrlänning vet man ju att om vi åker dit i övermorgon kan det mesta vara borta. I dag, när vi kom dit, hördes inte ett ljud från någon fågel. Men när jag hämtade lådan med fågelfrön de luxe, startade vaktposten någonstans uppifrån ett träd med ett högt: Hon är på väg! I dag blir det fest! Och genast kom det gensvar från när och fjärran. Det blev nästan öronbedövande. Men helt underbart.

Tänk, vilken skillnad det kan vara på sång. Fågelsång kontra fläkt. Det är nästan som Elvis Presley kontra M A Numminen. Skillnaden är bara att det är inte bara jag som kan höra M A Numminen. Varför? Varför är jag begåvad med ett fläktmusiköra? Och varför går det inte att i så fall byta kanal? 

Nåja, mina problem är ändå förhållandevis små och lyfter jag blicken en pytteliten bit så skäms jag. Det gör aldrig Nasse. Han är den han är och just därför är han älskad. Och när jag irriterat frågar min man om han inte hör musiken och operasångaren i fläkten, tittar han på mig och säger: Jo, nånting hör jag men om det är opera vet jag inte, jag är så dålig på musik.

Är det inte kärlek, säg . . .