saltatochkryddat

Att skrapa Trisslotter, är det samma sak som att dra på trissor?  Nej, självklart inte men när använder vi uttrycket "dra på trissor" då? Svaret är: så gott som aldrig. I stället säger vi, typ, "Det var som fan" eller "Åh, fan!"  Så erbarmligt urvattnat har vårt språk blivit.

Jag har alltid gillat att lyssna på äldre folks uttryck. Nu är jag ju för sjutton i den kategorin själv och den här generationen, som jag tillhör, har inget festligt språk som jag fascineras av. Ungdomar av i dag har ett språk som tar sin tid att lära sig, om man överhuvudtaget kan. Det gäller ju också att förstå innebörden så man inte gör bort sig totalt.

När mina barn var i tonåren, gällde det att analysera tonfallet på deras svar mer än ordet självt. Om jag, typ, frågade: Vill du följa med och handla? och sonen svarade "Gärna" så var det tonfallet man fick lyssna till för att förstå innebörden. Och tonfallet sa: Tror du att jag är typ tre år, eller?

Om jag frågade min dotter: Visst har du gjort dina läxor? så kunde svaret mycket väl bli: Jo, säkert.

Vilket självklart innebar att den läxan tänkte hon vänta länge med, hon hade annat att göra som var viktigare.

I dag har Staffan och jag, med förenade krafter, fått ihop sju barnbarn i åldrarna från 20 år till åtta månader. Jag måste säga att det är minstingen man förstår bäst. Inga ord, bara känslor.

Men kramas gör de, allihop. Det säger mer än ord.

Jag har arbetat och trivts som korrekturläsare. Visst kallades vi för "knorret" och ansågs väl lite besvärliga men när vi upptäckte fatala (ödesdigra) felaktigheter och rättade till dem var ändå oftast tacksamheten stor. Tyvärr försvinner det yrket mer och mer, vilket är helt fel, tycker jag. Rättstavningsprogram löser inte faktafel, till exempel. Särskrivning, som har blivit så "populärt", kan ge ödesdigra konsekvenser. Nu kommer tiden då en och annan skum tomte blir uppäten. Kanske lika bra det.

Jag anser mig inte vara en petimäter men jag morrar åt media av alla slag, samtidigt som jag själv slarvar med ord när jag pratar. Och det gör jag ofta och mycket, påstår en del. Förresten, ordet påstår, vad menas med det? Kan det vara det te jag avnjuter på morgonen? 

Ord är underbara. Jag dissar bara de fula. Ordet "traska" till exempel, vilket numera också betyder "någon som köper en dyr flaska champagne på en nattklubb och sedan låter den stå kvar på bardisken utan att dricka upp den". Ingen risk att jag ska ut och traska på stan i dag. Därtill är det för dåligt väder. 😉