saltatochkryddat

När jag var barn var det en given sak att pappas semester skulle tillbringas i bilen, i tält och på fina rastplatser. Det viktigaste i packningen, förutom tältet, var spritköket, plasttallrikarna och konservöppnaren. Och burkarna: Salta biten, Bullens varmkorv och andra lättlagade maträtter men, framför allt: Köttsoppan! 

Nu, när både Staffan och jag har ständig "semester" och bor i stugan hela sommaren är det självklart en annan meny som gäller. Men det ska alltid finnas ett par köttsoppaburkar på hyllan att ta till om behovet av snabbmat uppstår. Vilket det gjorde en dag. Alltså värmde jag köttsoppa och fixade varsin ljusugnsbrödmacka med ost. Räknade med att lunchen inte skulle ta många minuter. Men . . .

Ve och fasa och ännu värre än så. Det uppdagades snabbt att jag hade köpt fel märke på burken och i denna soppa fanns - gröna ärtor! Vilka inte överhuvudtaget får finnas. Det blev en tidskrävande, minutiös genomgång av soppan och varenda liten ärta lyftes ut och placerades på ett hushållspapper. Hade vi inte tidsnöd och bråttom värre? Sånt kan man tydligen förbise om nödläge av en annan form uppstår. Liten, rund och grön.

Man ska, som par, inte vara alltför lika, sägs det. Det är en jädrans tur att vi har gröna ärtor som skiljer oss åt för i övrigt är vi skrämmande lika. Inte utseendemässigt förstås för då skulle vi ju ha verkliga problem, utan de små differenser som finns, kan exempelvis vara snooker. Han skulle, om han fick,  sitta i timmar och se på snooker på TV. Jag kan vara fascinerad i högst femton sekunder. Sen somnar jag sittande, vilket han inte tycker är bra för då vaknar jag efter en kort stund. Det är mycket bättre om du ligger och ser på snooker, tipsar han. Omtänksamt. Förmodligen tänker han på min onda nacke.

Vi kämpar på med våra olikheter.