Människa, se det vackra i världen!

(null)


Plötsligt händer det! Gardinen (Tack Yvonne) och blomman (arv från mor) utgör en fantastiskt vacker enhet.

En blick ut genom västerfönstret och jag blir stående i beundran:
(null)
(null) De finns överallt.


Det finns för många buttersmurfar och gnällspikar som påverkar oss. Självklart kan de har rätt i sina förutsägelser men lika självklart kan de ha fel. Allvarliga hot riktas mot oss från överallt, känns det som. Braskande rubriker säljer. Krig. Svält. Mord. Ungdomsbrottslighet modell grov. Narkotikans utbredning och makt. Det är inte svårt att "gräva ner sej" och se allt i hopplöshetens skugga.
Men - naturens skapelser har inte gett upp. De räknar både kallt och varmt med en fortsättning och delar med sig av den. Till och med mina växter i krukor här hemma är ovanligt livskraftiga. Så när snön är borta och jorden blir tillräckligt varm tänker jag, som vanligt, sätta frön och lökar. De blir alltid till glädje även om anledningarna varierar. Jag är tokbra på att misslyckas, jag har absolut inte gröna fingrar men jag har nåt annat; en orubblig tro på naturens krafter. Om jag sätter luktärtsfrön, kan det lika gärna komma en blandning odefinierat  gräs och dittills  okänd blomma som älskas av både humlor och harar. Och av mig.
Naturen har oanade krafter och en obändig vilja. Underskatta den inte! Makthungriga män och kvinnor har inte en chans. Inte ens meteorologerna med alla sina mätinstrument och kunskaper, kan förutspå vädret till hundra procent. Även om de försöker skyla det med att dela upp vårt land i tre delar, Götaland, Svealand OCH Norrland. Norrland är störst och bäst för där får alla samma väder! Ja, möjligen då med undantag för fjällen som kan få samma väder som Norge. Hela Norge. Nämen, nu var jag inte snäll och det brukar jag ju försöka vara men ibland misslyckas jag.
Nä, naturen gör som den vill, fråga bara mitt trädgårdsland. (Staffan har ett växthus, där han odlar gurka och Kalletomater. Han vill inte gärna att jag hjälper till där.)
Nyss, när vi gick över grannens tomt (=hyresvärdens) tittade flera gula och blå små blommor upp vid husväggen. Krokusar, antar jag. De där blommorna gör mej glad. Jäsingen , vilken livsgnista de har, år efter år. De kommer med en hälsning: Nudu, nu blir det snart andra bullar! Ha bara lite tålamod så försvinner de jättehöga snödrivorna och de gråa träden. Snart exploderar naturens färger. Var bara lugn.
Ibland känns det svårt. I går satt vi på balkongen och läste och drack kaffe i flera timmar, blev till och med lite bruna på kinderna. I dag blåser något vitt förbi fönstren. Och det är inte maskrosfjun.
Men i morgon kanske. Så fort nån otrevlig, skrämmande tanke har tagit sig in i mitt huvud, så tänker jag: Put in - Put out.
Japp, det löser sig. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0