Om man bara knäpper med fingrarna så

(null)
(null)

kanske . . .
Men nej, jag har provat. Det enda som händer är att det kommer mer snö. Så fruktansvärt, enormt, otroligt med snö!
Jag längtar till stugan. Till skogen. Till älven. Till solglittret på vågorna. Och till den totala avsaknaden av asfalt. Men nu finns inte ens skogsstigar där och än mindre hjulspår på gräsytor.
Vaddå gnällig? Jag?? Jajamän! Det står jag för. Åtminstone när jag tänker efter.
Här, i utkanten av stan, har vi TV-kanaler som visar slutspelshockey. Det har vi inte i stugan. Där har vi fått för oss att vi bara behöver få veta vilket väder det blir ett par dagar framåt. Förresten så spelas det ingen hockey på sommaren, ifall nu någon trodde det och att vi är synnerligen uppoffrande människor sommartid. Icket så. Då är det vädret som bestämmer! Regn och rusk, då eldar vi i öppna spisen och ser fotboll på TV. Sol och varmt, då tar vi ut TV-n på gräsmattan och ser på fotboll i skuggan. Allt är möjligt och mysigt på sommaren.
Okej, inte allt. Det finns fördelar med vintern. En fördel. Inga mygg. Men våra småfåglar tycker så mycket om allt gott som vi spiller omkring oss på sommaren så de har mer eller mindre har flyttat ihop med oss och när vi äter grillat kött, äter de mygg. It’s a Win-Win Situation.
Min mor hade aldrig problem med årstider. Hon gillade alla. Men blåsten tyckte hon inte om. Dels
"svarvade" den omkring i lövhögarna hon krattade ihop varje vår och höst, dels gjorde den så att det bildades tårar i hennes ögon som rann, ibland bakåt in i öronen. Då blev hon mäkta irriterad och på sitt grovhuggna sätt kunde hon till slut brista ut i ett: Denna blåst!!
Far hade väderväxlingsvärk och när den tog över hans kropp, sa han inte ett ord. Ibland på flera dagar. Som var och en förstår släktar jag inte på dem. Jo, jag är definitivt nära släkt med dem men jag har inte samma uttryckssätt som de hade. Jag klagar! Jajamänsan. Jag till och med svär. Om det hjälper? Självklart. Lika mycket som det hjälper att knäppa med fingrarna.
I dag strålar solen från en klarblå himmel. I dag blev det bilkö på gatan när traktorer lastade snö, som plogats ihop på mittsträngen, och sprutade över på flera lastbilsflak för bortforsling.
Jag säger ingenting jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0