Vi gå till Utö för natten
Nejdå, vi åkte inte med färjan till Utö, det räckte med att se hur vit om näbben ankan var efter en, förmodad, åktur.
Nynäshamn är sommartradition. När jag var barn var Nynäshamn lika långt bort som månen. Min bästis kusin hade nämligen flyttat dit så henne skulle vi ju aldrig mer se. Men vi kunde ju titta på månen och tänka på henne.
Nuförtiden är ju ingenting långt borta. Inte ens pensionsåldern. Men när syster Gun och jag träffas, är vi trots allt "bara" samma systrar som vi alltid har varit. Då finns ingen ålder, bara samma sjuka humor, samma minnen och samma glömska.
Därför helgonförklarar jag dagens telefoner, (alltså I-phones på ren svenska) som följer en vart man än går och dokumenterar medelst bilder vad man har gjort och sett.
Synminnet behöver inte aktiveras så mycket men än så länge måste doft- och känslominnet vara på alerten. Tack och lov så har de fattat det. Jag säger bara luktärter! (Nej, INTE luktärtor!) Ärtor kan man ha i soppa men inte ärter, dom ska man njuta av
i vas eller spaljé.
En kombinerad färg- och doftexplosion!
Men kolla här då:
En av systers fantastiska kreationer!
Blommor gör mej gladare än snö. Definitivt.
Jag har redan börjat gruva mej för den tid då man sitter i TV-soffan och njuter av hockey och spansk fotboll, dricker te och tar en kvällsmacka med god ost på. Inga mygg.
Men gott om tid att titta på sommarbilder - och längta. Ja, inte efter mygg då förstås men dom har vi låtit bli att ta bilder av. Det man inte ser, finns inte.
Kommentarer
Trackback
