Årets julgran hänger på väggen
Vi har ingen plats för en julgran annat än på balkongen och där sitter vi sällan vintertid och njuter. Men en "gran" ska vi självklart ha och i år sitter den på väggen.
Traditioner är till för att hållas, sägs det, och det ställer jag gärna upp på men på vilket sätt de ska hållas, har vi inga stenhårda regler för. Min älskade mamma hade traditionen att stiga upp tidigt på julaftonsmorgonen, och då menar jag tidigt, för att ensam njuta av stillheten och allt det vackra innan dagens rusch inleddes. Det vackraste av allt var självklart julgranen. Det vill säga ända till familjen Lundström kom på besök, främst för att morbror John skulle inspektera och döma ut granen. Skrattande så att magen hoppade gav han sitt utlåtande, utan ord förstås för de behövdes inte. Pappa gav självklart igen när vi återgäldade inspektionen. En tradition så god som någon. Jag har kvar några av mors vackraste, spröda julgransprydnader och varje år öppnar jag lådan de ligger i, och minns. Det är min tradition. Granarna beundrar jag i skogen om sommaren. Det tror jag att mor har full förståelse för.
Kommentarer
Trackback
