saltatochkryddat

Oavsett om de stavas med versal eller gemen begynnelsebokstav.

På våren är löven bland det mest välkomna man kan se. Naturen liksom exploderar av färger och former för att inte tala om hopp om en underbar sommar och höst.

Förutsatt då, enligt många, att de stavas med gement (litet) l och inte med ett versalt (stort) 

L för då blir det i stället ett "hatat" hockeylag.

Jag mår alltid illa när någon ropar eller visar upp skyltar med "Hata Löven".

Vår stads djupt saknade bröder sa ofta 

"Krossa Löven" med ett stort leende och dessutom i vilket sammanhang som helst. Jag hade turen att träffa på den ena brodern utanför ett äldreboende där han hade hälsat på en anhörig. Han gjorde honnör när han såg mej och hojtade: Krossa Löven! Varken honnören eller uppmaningen ägde sin sanning i den omgivningen men för honom var det glädje. Och för mej! Jag skrattade länge inombords efter vårt korta men givande möte.

Numera är det nästan vanligare att höra "Hata Löven" än "Heja AIK". Nej, nu överdrev jag men jag skulle önska att hejaropen och peppningarna till Skellefteå AIK skulle få oss att glömma ordet hata, åtminstone för en stund.

Hatet finns. Tyvärr. Det är verklighet, vilket bevisas varje dag, flera gånger om dagen. Och då handlar det inte om två västerbottniska hockeylag. Då handlar det om att döda, ta makten, tjäna pengar, miljoners miljoner.

Människoliv har noll och intet värde. Bara pengar. Makt. Och hat.

Jag älskar mina närmaste och tycker väldigt mycket om många andra, bland annat Skellefteå AIK. Men jag försöker att inte hata annat än myggbett.