Hur var det nu hon sjöng, Eleanor Bodel . . .
Jo, "Jag önskar att det alltid vore sommar", så var det. Jag kunde inte vara mer enig.
Normalt brukar jag kunna härda ut vintern. Det vill säga om vintern också är normal. Så är nu icke fallet.
I går, torsdagen den 21 november 2024, överföll den oss, helt brutalt.
Vädervarningar brukar i allmänhet innefatta lite större områden än en specifik stad. Skellefteå brukar vanligast nämnas i samband med vårat hockeylag. Men nu jäsiken har vi verkligen hamnat i nationens öga på grund av snödjupet. Va? Ett snödjup!
Nu blev vi intressanta och det redan i november.
Snö, kyla och blåst är tre som jag aldrig bjuder hem. Ändå kommer de. Och jag låtsas som ingenting. Till att börja med. Sen måste jag.
När man dessutom, samtidigt som snösmockan slår till, får feber med åtföljande förkylning i näsa, hals och ögon, då låtsas jag inte längre. Högt och väl artikulerat talar jag om för vem som helst att det här är inte min grej! Fienden svarar med att
vräka på med enorma mängder blåst, som dessutom innehåller kriminellt mycket snö, vilket man ju, naiv som man är, antar skulle fördelas över vårt land men nej! Just nu fokuserar vi på Skellefteå, en medelstor stad i Norrland, som vi ska köra en specialare
på.
Man tackar. Skellefteå Kraft, alltså. För att ni finns. För att ni möter fienden med ljusets hastighet och vattenkraftens styrka.
Tack alla kämpar därute! Vilken fantastisk styrka ni både är och har ❤️
En massa träd har fallit, det vet vi, men om det har hänt vårt sommarparadis något, vet vi inte. Men det hjälper inte att grubbla på vad som kan ha hänt, vi tar oss ändå inte dit.
Men - vi har "räknat in" alla våra närmast anhöriga och den summan stämmer. Vad kan man mer begära? I Skellefteå den 22 november 2024. I Stormens öga.
Kommentarer
Trackback