saltatochkryddat

Så var det då, så är det i dag. Vädrets fel, alltså.

Mulet, tokblåsigt och plus tio grader. I går var det lövens dag att ta farväl, i dag är det rönnbärens. Alltså, när rönnbär flyger vilt och ohejdat omkring, då BLÅSER det! Inte en enda fågel har jag sett som har försökt ta upp kampen med vinden för att kunna fånga nåt endaste enstaka bär. Det säger en hel del om fåglars intelligens det. Finns inte möjligheten inom räckhåll, då får det vara. Det finns ju annat, mer stillsamt, att äta.

Härom dagen, när vi höstade in i stugan, gick jag en kortare promenad i skogen och kollade läget. Myrorna hade dragit sej tillbaka. Fåglarna var färre till antalet. Björnarna lurpassade, som vanligt, bakom var och varannan buske och jag bestämde mej för att låta bli att tipsa dom om att det faktiskt fanns blåbär kvar på sina ställen. Lingon också men dom är det ingen direkt konkurrens om. Björnarna dekorerar nämligen inte sina adventsstakar med mossa och lingonris, som jag gör. Inte för att jag vet det men jag utgår alltid från sannolikhetsprincipen.

Det är högst sannolikt att det börjar snöa snart. Så säger jag och hoppas innerligt att jag har fel! Jag brukar så ofta ha det så jag har lagt mej till med att slänga ur mej allehanda profetior, som jag hoppas inte slår in.

I vinter blir det vansinnigt mycket snö , hävdar jag bestämt. Och hoppas på motsatsen.

I går såg det ut så här, utanför vårt köksfönster:

I dag ser det ut så här:

Slut löv kvar. På grenarna, alltså.

Fort var’e gjort.

Nu gäller det bara för mej att hitta nån aktivitet som jag kan syssla med under en övergångsperiod på cirka ett halvår. Äh, jag kollar med nån björn hur dom sysselsätter sej i idet.

Det skulle inte förvåna mej om dom sover . . .