Jag hatar när du är full, gubbe!
Somliga blir romantiska och sitter på en parkbänk med armarna om varandra och ser lyckligt omväxlande på varann och på dej, fullmånen.
Själv ser jag på TV så länge jag orkar i hopp om att hinna bli så infernaliskt trött att jag somnar innan huvudet når kudden. Ett fåfängt hopp, jag vet, men det lär ju vara det sista som överger människan. Den som myntade det uttrycket hade brister
i sin information om just människan. Och fullmånen.
Det finns alltså både fullmåne och supermåne. För mej utgör de ingen skillnad. Vakonätter som vakonätter.
Jag brukar be min käre make att hålla en arm om mej i sängen för att jag, om möjligt, ska känna trygghet och lugn och han gör gärna det men efter ett par minuter viftar hans båda armar glatt i frihet och landar oftast på hans huvud.
Hur kan fullmånen vara romantikens främsta symbol??
Lady och Lufsen avbildas ofta delandes en spagettisträng i fullmånens sken. Den ultimata romantiken. Jag kan konstatera att jag inte har varit hund i nåt tidigare liv. Men ganska nära ändå. Vargar ylar mot fullmånen. Det skulle jag också gärna vilja göra,
om vi inte hade hyresvärden boende i samma hus.
Kommentarer
Trackback
