saltatochkryddat

Nu har mannen och jag äntligen hittat den, lådan där diverse foton, betyg, tidningsnotiser och annat finns. För att inte tala om skapelser gjorda av min syster Gun. Exempelvis den bok, se bilden ovan, som hon säkerligen blev jättelycklig av att hitta. Och - redigera och skicka till mej! Av tre särskilda skäl. Ett: Titeln på boken. Två: Frisyren på mej. Tre: De broderade domherrarna.

För det första "kvinnlig slöjd". Vaddå kvinnlig?För det andra min frisyr, ja, frisyr och frisyr, det liknar mer den "hjälm" vår far hade i sin ungdom när han körde motorcykel. Ja, och så domherrarna då. Det var en gång i tiden då jag bestämde mej för att brodera en tavla med domherremotiv. När den första pippin var klar, sa "någon": Men stackars fågel,  den måste ha backat i full fart mot en vägg?!

Där tog min broderiperiod slut.

Några år senare kom syrrans kille in i bilden. Inte var han blyg och försiktig ens i början, trots att han var från Malå. Jag har bildbevis på att han var grym, vände mej upp och ner och låtsades tappa mej medan han skrattade högt och okontrollerat. Hela byn hörde. (Fem hus) 

I dag är vi alla vuxna, lika långa och nästan lika gamla. Tänk så det kan förändras.

Förr var det syster och svåger som skrattade åt mej och mina misstag.

Nu är det Gun och jag som skrattar hejdlöst tillsammans. Åt vad? Det har vi i dag förstås ingen aning om. Men kul hade vi. F’låt, HAR vi!

Minns du, Gun? Äh, förlåt, den var dålig 😍