Utställning med misslyckade hackspettskrämmor
Som jag har jobbat och slitit. Vi har nämligen fått tre hackspettar på halsen. Eller halsen och halsen, de har rättare sagt tagit sej friheten att jaga bort all världens sötaste små ( och då menar jag pyttesmå) gula och gröna fåglar från deras matställe.
Inte bara det. De sitter på fågelholkar och väntar ut de små. Kannibaler!!
Men nu har jag fått nog! Nu skyr jag inga medel. Trots att de där marodörerna inte låter sej skrämmas av diverse ruskigheter som jag tillverkar, ger jag inte upp. Jag läste att man kunde skrämma hackspettar genom att placera en konstgjord hackspett
vid fågelbordet. Skogen är full av konstgjorda hackspettar! Jag hittade en perfekt bit som jag, enligt instruktionen, målade i "hackes" färger och satte upp nära matstället.
Funkade? Inte. Samtliga matgäster, inklusive de levande förebilderna, sket både på och i nykomlingen.
Okej, jag har provat fler lösningar som inte funkade. Men - av en slump upptäckte vi att applåder är dom rädda för. Så vi applåderar i tid och otid och småfåglarna äter i lugn och ro till ljudet av rungande handklapp.
En som inte bryr sej varken om det ena eller det andra är sädesärlan, eller Ärland, som vi kallar honom. Frun heter Sälly. Så snart Staffan har öppnat dörren till orangeriet, trippar Ärland in och går en runda kring bordet i hopp om att hitta smulor från
gårdagens middag. Ibland spiller vi lite med tanke på familjen som bor under takpannorna på stugan . . .
De två andra misslyckade "skrämmorna" är dels Pinnen med punkfrisyren, dels en hittills okänd typ av orm. Men farlig är den. Utom möjligen för hackspettar.
Vi har i alla fall lärt oss att de tre familjemedlemmarna Hacke är rädda för olika saker. En, som nog är döv, reagerar inte på handklapp. Den måste man närma sig med bestämda steg. Till en måste vi höja rösten och argt hojta: "HÖRRUDUDU!". Den
tredje reagerar snabbast, den behöver bara ett "NÄNUUU" så drar den.
Vem sa att sommaren var avkopplande?
Nu händer det saker!!
Såg du bilden på vår blomkruka med tagetes i en tidigare blogg? Den som sitter på väggen vid vår altandörr och som förvandlades till ett fågelbo med fem ägg i?
Nu verkar det som att det händer nåt! Blivande pappa fågel är alldeles hispig, precis som alla andra blivande pappor. Han flyger täta turer till väggkrukan, sen sätter han sej på altanräcket och verkar utföra nån sorts steppdans men rätt som det är flyttar
han till en stolsrygg och stirrar rätt ut i tomma intet. Efter en kort stunds stirrande flyger han tvärt till altanräcket och tittar längtansfullt på maten som de andra, känslolösa, fågelarterna glufsar i sej. Som om HAN skulle ha tid och ork att
äta!
Ibland kommer marodören Hacke med lysten blick mot väggen och fågelboet. (Att kalla den för blomkruka fortfarande vore en skamlös lögn) . Då blir det fart på både oss och pappa fågel och vips ändrar hackspetten riktning. Men då han verkar ha samma egenskaper
som en bumerang så, ja, du fattar, det är ett heltidsjobb.
Ändå tog vi ledigt två dagar och åkte på tur. Och otur. Vi hoppades på bra väder och fantastisk utsikt, som stora, djupa sjöar och fjällvidder brukar bjuda på. Visst infriades de förväntningarna men att det skulle vara absolut tokvarmast på natten
trodde vi väl ändå inte. När vi, något trötta, checkade ut efter en enormt stor och delikat frukostbuffé och den (prat)glada receptionisten frågade om allt var till belåtenhet, kunde vi inte låta bli att påpeka den närapå olidliga värmen på natten.
Har ni verkligen ingen luftkonditionering på rummen, frågade Staffan. Då log hon och citerade en tidigare ägare till hotellet: Det är så dyrt att installera och här uppe har vi korta somrar och just i år blev det en onsdag.
Vi gick skrattande ut till bilen och möttes av ett svalt regn och friska vindar.
