saltatochkryddat

Jo, visst gör det! Överallt. Och alla behöver vatten. Flera gånger om dagen. Förutom radion. Och muggarna, som är i behov av kaffe. Ofta.

Men det jag tänker på är närmast talesättet "Nej, nu blommar det!". För er väldigt unga och för er som håller på att lära er det svenska språket, kan jag förtydliga mig. Att säga just "nu blommar det", har i själva verket inget med blommor och blomning att göra. Det säger vi äldre ibland när vi blir förvånade. Ordentligt överraskade. 

Egentligen är väl talesättet något längre, det är nog löken som blommar men den delen har vi rationaliserat bort.

Här är det inte i första hand en blomning som förvånar (nu hör jag min fars skratt från himlen . . .). Nej, det är fåglarna som gör att vi är så fascinerade. Vi har så många nya. Och bland dem finns de tuffaste vi har sett! De är pyttesmå och gröna och heter förmodligen Grönsångare. Här finns också en stor hackspett som har ont i huvudet. Han är även dum i samma huvud.

Först skriker han: Här kommer jag! Som om han fortfarande har föreställningen att småfåglarna blir rädda. Men då kommer stridspiloterna!! De dyker i överljudshastighet mot Hacke och ger honom en smäll i huvet i förbifarten. Om och om igen tills den dumma fågeln flyr med ett skri.

Det är nästan som när en pytteliten Greta hugger till mot stormaktsherrarna.

I dag har det dykt upp en alldeles ny fågel så nu måste jag besöka fågelboken igen. Eller så ringer jag syrran, hon är bra på fåglar. Så om jag skickar ett sms och skriver vad jag har kommit fram till, då KAN det hända att hon ringer och tokskrattar. Och säger: Alltså, nu blommar det! Den där arten finns bara i Sydafrika.

Tills nu ja. Nu finns den i Selsfors.

Tror jag.

Den här krukan fick vi av våra goda vänner Ingo och Anitha för flera år sedan. Det här är fjärde adressen den har. Lite sliten men älskad.

Nu är det inte krukan i första hand som jag tänkte fundera över, utan graderingen av vänner.

Vi har många goda vänner, vilket vi är tacksamma för. Men om jag, till exempel, skulle utnämna Gun till min godaste vän, skulle det bli himlarns fel. Jag har nämligen inte smakat på henne! Aldrig ens bitit henne, trots att hon är min syster.

God, godare, godast. Så kan man inte gradera vänner. God vän, bättre vän, bästa vän? Nja, det klingar snett. Man kan ha en bästa vän men kan man ha en vän som är bättre än en god vän? På vilket sätt, i så fall?

Okej, jag är en språknörd. Jag kan grotta ner mig i ord, stavning och betydelser.

Du, som kanske har läst min blogg tidigare, känner nog igen min favorit:

Enfaldig- tvåfaldig - flerfaldig.

Är man korkad för att man har vunnit ett mästerskap bara en enda gång? Typ.

Gode gudat, som Annika skulle säga, fast hon skulle uttala det fonetiskt. Som man gör i Jivvr (Jävre).

Jag gillar dialekter. Inte riktigt alla men många. Vår egen Skelleftebondska exempelvis. Men det kan ta tid att lära sig förstå den. Tidigare kunde jag ta lite illa upp om grannen Inger sa: Men vå ha döu nu tjöfft förr’n blus? Int pass du i honndernna.

Men numera vet jag ju att hon tycker att den är så pass snygg att hon vill överta den.😂

När vi bor i stan, bor vi på norra sidan om älven. Min dotter med familj bor på den södra. Språket borde vara detsamma men det är det tydligen inte. När jag inte kan låta bli att rätta henne gällande nåt ord, säger hon: Här på Rumbagatan heter det så!

Jag brukar ge mig. Kan inte stå på mig med munnen full av skratt och hjärtat fullt av kärlek.

Annat var det när jag jobbade på Norrans korrektur och hade stöd av andra språknördar.  Då hade jag aldrig släppt igenom mina egna bloggar 😉

Jag vet att de varnade för kraftiga regn- och åskskurar i dag men att det skulle bli så här farligt, trodde jag inte.

Först kom åskan, sen blixten och en sekund senare vräkte regnet ner. Och övergick i hagel.

Åskar Muller, Blixten McQueen och Rain Man.

Jepp, genast har jag eliminerat skräcken och obehaget.

Liiite grann kan ju också närvaron av trygghetsfaktorn Staffan inverka på min tuffare attityd. Tidigare var jag tvungen att förlita mig på "åskbilen", dvs kanonkulan, men nu har jag två bilar och en man så jag borde kunna känna mig trygg.

Jag har också hävdat att stugan ligger så pass nära en kraftstation, så om blixten väljer att gå ner, gör den det just där. Tills stuggrannarnas flaggstång plötsligt gick av och föll under ett åskoväder! Dålig tajming för mig att marknadsföra min teori, insåg jag.

Annars gillar jag att vara tvärsäker. Men numera försöker jag låta bli att torgföra mina slutsatser och åsikter, vilket inte alltid är så lätt, ska jag säga. Men när det gäller en viss skådis, viker jag mig inte en tum, Lilian! Inte heller att fullmånen orsakar vakonätter. Eller det felaktiga i att AIK släppte Pudas. Och Linkan. För att inte tala om Hadelöv. . . Men sådana självklara saker pratar jag inte om.

Jimmie däremot! Om honom kan jag prata länge. Där är jag bombsäker. Det vore en ren naturkatastrof att inte tillvarata den urkraften. Tro mig!

Om annat som jag är tvärsäker på; take it or leave it. 😉