saltatochkryddat

Tillsammans utgör de en oemotståndlig frestelse för mig. De två kan nämligen bilda nåt av det bästa jag vet: en biltur med kaffekorg!

Att höra en morgon: Har du några speciella planer för idag? innebär att jag, om jag skulle ha haft några, genast lägger dem långt åt sidan. Jag vet nämligen vad som kommer om jag svarar "nej, hurså?"

Då säger han "jag tänkte att vi kanske kunde ...."

Längre kommer han inte förrän jag är i full färd med att göra i ordning en kaffekorg med mackor och sånt man behöver till en biltur med picknick.

Under tiden kollar han kartan över Västerbottens alla småvägar (hej Norran, det är dags att ge sina prenumeranter en ny karta, gärna uppdaterad och inplastad) och när han har hittat en lämplig dagstur mot obesökta trakter, är han klar. Jag också!

Varenda meter, kilometer och mil njuter jag. Överallt ser jag sånt jag aldrig sett förut. Det kan vara en knotig tall, en sjö, en skogsfågel, ett ödehus med sin historia, en sönderrostad liten traktor, ett älgtorn med blommiga gardiner, det finns alltid en massa nya intryck som blir till minnen. Och så plötsligt finns den där: Den perfekta fikaplatsen!

Vi sätter oss, dricker kaffe, äter mackor, pratar och skrattar. Ren och skär lycka.

Vi har tagit oss en semesterdag mitt i semestern!

Hur underbart är det inte att kunna göra det 💞

Den sakkunniga ska träda in och förklara situationer och domslut. Inte vara en nisse som i ohöljd självbeundran kommenterar det kommentatorn redan sagt, utan han/hon ska komplettera och förklara från en insidervinkel.

Det finns många som klarar det. Det finns andra som absolut inte klarar det. Och så finns Hanna.

En tjej från en by utanför Skellefteå, som själv spelat fotboll och blivit svensk mästare i Sunnanå och även spelat på landslagsnivå. Hon kan fotboll. Hon är expert i TV. Men - hon pratar varuträskiska. Ett språk hon behärskar till fullo. Det är det inte alla som gör. En del TV-tittare har svårt att förstå vad hon säger. Inte jag. Hanna pratar fotboll med hjärtat. Hon lägger sig inte vinn om att prata Stockholmfint, som en del andra, däremot vill hon att vi ska förstå och älska fotboll.

Jag har många favoriter bland sportkommentatorerna, de som är insatta och som pratar så där lagom. 

Med tanke på vad som hände i lördagens match mellan Danmark och Finland i EM-fotbollen, där vi fick något helt annat att tänka på än vem/vilka som skulle vinna matchen, inser jag att man är lyckligt lottad som vanligtvis får engagera sig favoriternas idrottsliga prestationer, utan tanke på liv och död. Precis som Hanna, engagerat, sakligt, insatt, kunnigt, utan ansats till att tillrättalägga sitt kommenterande till någon sorts "rikssvenska". Jag tror nämligen på äkthet och är det något som Hanna Marklund personifierar, är det äkta norrländsk trygghet.

På tal om Norrland i allmänhet och Skellefteå i synnerhet:

Henning Sjöström sa en gång: He ta nalta ti, innan en Skeletbo få förstånne , men da he val, val e nanting kuselitt.

Jag väntar jag. Men he kan no ta nalta ti.

Han har väl aldrig varit den som stressat direkt. Hellre lite för sen än mycket för tidig ungefär. Det visste jag naturligtvis inte när han skulle födas och var beräknad till den 6:e juni, som på den tiden var Svenska flaggans dag.

Jag hoppades förstås att det skulle bli just den dagen och när värkarna satte igång tidigt på morgonen, trodde jag självklart att det skulle bli så.

Men hur lite kände jag inte min son då.

Jag fick pinas i fruktansvärda värkar i nitton timmar men några få minuter innan klockan gick över till den nya dagen, kom han.

Worth waiting for.

Kanske sa jag just de orden så många gånger till den absolut sötaste, finaste, goaste lilla killen, att han tog det på fullaste allvar.

Nu är han synnerligen vuxen och ansvarstagande. Och aldrig att en lögn kommer över hans läppar. Påstod han i ett svagt ögonblick. Men då protesterade hans dotter: Johoodu pappa, du ljuger visst!

Nä, det gör jag inte,  försäkrade han.

Jo, för när du är och fiskar och har lovat komma hem en viss tid men inte gör det, då ringer mamma och frågar var du är och då svarar du alltid "jag är på väg" men det är du inte!!

Kanske var det därför han blev så himla glad när jag sa att det inte skulle bli nån uppvaktning eller besök av oss i detta pandemiår.

Han riktigt jublade. Jag blev tyst i förundran, vilket han tydligen förstod, för han förtydligade: Då slipper jag hålla mig hemma när bästa fiskesäsongen är i gång.

I hela hans halvvuxna och vuxna liv, har vi, helt ovetande, kommit på besök med nybakat och presenter och fullkomligt förstört hans födelsedag!

Så, God fiskelycka min käre son! Det är för att jag älskar dig så mycket som du inte får nån present. Kom ihåg det!  🥰

Okej, visst kunde jag ha skrivit "Det struntar vi i" men det hade varit betydligt svårare med illustration till.

Dessutom säger man inte så i dag. "Och", "orka", "intresseklubben antecknar" med flera uttrycksfulla strofer, markerar ett klart ointresse.

Vi fortsätter kämpa med att skita i sånt som inte intresserar oss. Mossigt så klart men även det epitetet har fått nya kläder via "ute" till flera ord med as som förled. Ordet as förstärker såväl det som är positivt som negativt. Det är i och för sig märkligt då as är detsamma som kadaver. Om jag, som mormor, frågar barnbarn hur kakorna som jag bakat smakade, kan jag få svaret "asgoda" . . .

Det gäller att ha provsmakaren framför ögonen för att veta vad det ärliga svaret innebär.

Själv såg jag ett program på TV en kväll där en person hade "rappat hela natten" och var totalt färdig. Det kunde jag väl ha förståelse för tills personen ifråga förtydligade "jag har för fan legat på toagolvet och rappat hela natten!!"

??

Så småningom utkristalliserades en betydelse av rappa till att innebära spy.

Själv dissar jag sådana nymodigheter. Jag är panscho och gör som jag vill. Aldrig i livet jag skulle använda fett i nåt annat än matlagning och bakning. Fett najs, till exempel. Fett ska man vara försiktig med, har jag fått lära mig.

Men för att återvända till skiten. Hur kan någon vara skitsnygg? Skitgod? Skitmysig?

Det är definitivt fel ord på fel plats.

Jag röstar för ett återinförande av förstärkningsordet "jätte". Förutom i jätteliten. Typ.