saltatochkryddat

På grund av vissa onda faktorer, kan vi inte längre gå och se hockey live, tyvärr. Men vi gör vårt bästa för att stötta laget hemifrån, bland annat ikläder vi oss Skellefteå AIK-tröjor och tänder dito ljus

Det jag inte kunde frambringa, var hans ständiga kommentarer och tips till spelarna. Han går på taktik och känsla. Jag går enbart på känsla. Och framförallt mina känslor för spelarna. Gu nåde den kommentator som säger nåt negativt om någon av "mina" spelare! Eller som i husorganet Norran ger för lågt betyg till desamma. Jag funderar faktiskt på att börja betygsätta de skribenterna efter stavfel, syftningsfel, grammatiska fel och faktafel med totalt personliga åsikter och erfarenheter. Huka er, grabbar och tjejer!

Just nu är det dock lycka och lugn som gäller här hemma. Mannen med stort S kom hem från Regionsjukhuset i Umeå i går! Han mår bra men är slut och trött. Jag har, med hans tillstånd förstås, läst hans journal och både imponerats och förskräckts. Än har jag inte riktigt orkat sortera ut begreppen helt gällande vissa avsnitt. Det hade inte behövt bli så här, känns det som.  

Men nu är han här och hjälper mig att heja på AIK i fortsättningen, åtminstone lite försiktigt.

Och alla ni som har ringt, skickat sms eller hört av er på andra sätt, tack snälla 🙏🏼 Och alla som har erbjudit sig att åka till Umeå och hämta hem honom när han skulle bli utskriven, vilka goa människor ni är 🙏🏼

Och till Skellefteå AIK; Se nu till att ni vinner GULDET för alla era fans skull! Och för att ni är BÄST 🖤💛

De senaste fyra dygnen har jag sett mer blod än jag har gjort under tidigare levnadsår, sammanlagt. Och det värsta har ju varit att inte kunna påverka flödet. Det var det fler som inte kunde, fast de borde ha kunnat. Alltså blev det helt nödvändigt med en resa till Regionsjukhuset i Umeå.

Det nästan mest dramatiska, förutom allt blod, var väl att den drabbade tvingades åka bil i ilfart med mig vid ratten. Fjorton mil med en tidsgräns på två timmar med en chaufför som i princip inte kört på två år och med ett vänsteröga med kraftigt nedsatt synkapacitet på grund av gråstarr.

Jag njuter av att åka bil när Staffan kör men tror inte att han kände samma njutning med blod forsande ut ur näsan och även ner i halsen och med mig vid ratten. Vi hade dock inget val om inte han skulle blöda ihjäl. Visst försökte den ene Skellefteläkaren ordna med ambulanstransport men det fanns ingen ledig och att invänta en sådan var inget alternativ.

Vi anlände i tid till Umeå och då började allt flyta, inte bara blodet. Min älskade make var helt slut men tapper och efter en kort stund, jämförelsevis, kunde de lirka ut tamponad och plastbubbla vilka åtföljdes av en fors av blod i alla former.

De tvekade aldrig inför att lägga in patienten men vägrade att lägga in hans chaufför! Hon skulle alltså tvingas orientera sig ut ur det jättelika sjukhuset och hitta sin bil på en av en oerhörd mängd olika parkeringar i alla möjliga och omöjliga väderstreck. En sköterska sa: Det är jättelätt, kom ska jag visa! Hon pekade och förklarade men jag skulle ju vända mig om och krama Staffan med tårar i ögonen så den av sköterskan utpekade enkla vägen tog mig bara till öde lokaler, helt tomt på folk.

Då kände jag att "visst sjutton ska jag klara det här med ett någorlunda fungerande minne och igenkänningsfaktorer" och - det gjorde jag! Där stod bilen och väntade. Sen körde den efter gröna skyltar med pilar på och hips, vips var vi båda på väg längs E4 norrut!

Om jag tyckte att resan ner var lång så var den hemåt både mörk och dubbelt så lång. Men när jag, trött men välbehållen, stannade framför vårt garage, fick jag ett sms: Välkommen hem ❤️, från min dotter. Hon hade via Hitta-appen följt mig hela vägen. Det rörde mitt hjärta.

Nu är det dag fyra efter blodbadets intåg och Staffan är kvar i Umeå men får nog snart komma hem, hoppas vi. Då ska han få dricka varmt kaffe när han vill. Hoppas vi. Då ska han få duscha när och hur många gånger han vill. Då ska han få allt han önskar sig. Men jag måste komma ihåg att kasta bort blodpuddingen som ligger i kylskåpet . . .

. . . med det svenska språket.

Nu har Språkrådets nya chef föreslagit att orden de och dem ska slopas och ersättas med ett ord: dom. Förslaget har snabbt fått sin dom.

Aftonbladet öppnade sin chatt och frågade vad svenska folket tyckte om förslaget. Gissa vad resultatet blev! Just precis, massiva protester. Vilket sällan eller aldrig brukar tas hänsyn till.

Jag har haft glädjen och förmånen att få jobba som korrekturläsare på tidningen NorraVästerbotten, som nu enbart heter Norran och trycks i Luleå. Vi var två "korrar" på varje skift, dag och kväll, förutom söndagskvällar då vi var tre. Vi läste all text, förutom TT-material, och alla annonser, som dessutom lästes och motlästes, det vill säga den ena läste den färdigsatta  annonsen högt och den andra kontrollerade att den motsvarade det manus som annonskonsulenterna lämnat ifrån sig. Vi, och hela tidningspersonalen, satte en ära i att lämna ifrån sig en felfri tidning till tryckning. 

Nu handlar allt om pengar och rationalisering. Inte om felfri svenska och rätta faktauppgifter.

Jag är inte alls emot förnyande av språket, det har ju alltid skett genom alla tider, av helt naturliga skäl. Utveckling sker  på de flesta fronter och nya ord kommer som ersätter de förlegade, omoderna. Ungdomar, företrädesvis, använder både svenska, engelska och svengelska. 

Sedan finns ju också så kallade modeord, som kommer och går. Men - nu kommer det! Ordet som gör mig vansinnig: VART. Vart bor du? Vart är smöret? Vart ligger Korpilombolo? Det heter VAR!!

Ordet VART anger riktning/rörelse. Ordet VAR handlar om befintlighet. Var köpte du den blusen? Var är kakorna du bakade? Var var du i går?

Vi pratar svenska, inte engelska! Eller så pratar vi norrländska och säger vars. Med sch-ljud i slutet. Varsch. Det kan ersätta både var och vart.

Nej, att vilja vara språkvårdare och petimäter är inte lätt. Jag höjer min röst och vrålar åt teven. Till vilken nytta? Ingen. Grannarna kanske tror att mannen och jag är osams, vilket inte kunde vara mer fel. Men jag kan inte låta bli så därför övar jag mig nu i att morra i stället för att vråla. Då tror de bara att det är gårdskatten som kurrar. Det är ju bara mysigt. Frågan är bara, VAR är den?

Jag har som tradition att tvivla. När snön ligger djup, gatorna är ishala och blåsten skär små sår i ansiktet de gånger man vågar sig ut. DÅ har jag litet hopp och mycket tvivel.

Vi har haft flera så kallade snösmockor denna vinter. Men norrlänningar klagar inte. Vi klär på oss, snyter bort istapparna som bildats i näsan och drar iväg på skotern.

DÅ har ni inte träffat mig. 

Jag fryser, bannar vädrets makter, har halsduk på mig inomhus, sitter under en filt, ser på TV och . . . (nu kommer det:) NJUTER!

Motsägelsefullt? Inte då. Det är på vintern som det är fullt legalt att vara inomhus och se på TV mitt på dagen. Sport, sport, sport, bara massor utav sport! Skidor på längden och utför, med bössa och utan, inomhusfriidrott och TADAA!! På kvällen HOCKEY! 

Då klär vi oss i Skellefteå AIKs färger, tänder ett stort ljus med AIKs klubbemblem på och kryper in under varsin filt, Staffans är svart och min är gul. Naturligtvis. 

Av vissa trista anledningar kan vi inte vara på plats i arenan och heja men jisses vad vi hejar här hemifrån! Grannen, vägg i vägg, har skaffat öronproppar, utan att vara det minsta irriterad på oss men ofta åker han iväg långt inåt landet och lyssnar till skogens sus, av helt okänd anledning.

På tal om hockey så vill jag nu knyta ihop dagens bloggbild med min längtan efter våren och det givna sambandet är förstås: Björklöven. Lika mycket som  jag längtar efter björkarnas löv, längtar Björklövens fans efter en plats i SHL. Skillnaden är väl att jag vet att min önskan slår in om ett par månader 😉

Nu förstår ju alla vilket ord jag syftar på. Snippa, naturligtvis. Alla vet säkert bakgrunden till att just det ordet debatteras överallt i  landet, i upprörda termer dessutom.

Själv är jag inte upprörd. Jag är förbannad! Så in i benmärgen förbannad.

Hovrätten vänder sig till "Ordboken" som sägs förklara ordet snippa med en kvinnas yttre könsdelar. Vilken ordbok? Det finns en uppsjö av ordböcker men den mest respekterade är Svenska Akademiens Ordbok. Inte ens den så vanliga Svenska Akademiens Ordlista åtnjuter samma grad av respekt. Men nästan. I ingen av de böckerna hittar jag förklaringen som Hovrätten valde.

Om nu den hovrätt (märk väl att jag skriver den hädanefter med gement h) som just nu är på tapeten i all media, har bemödat sig med att gräva i ordets rätta betydelse och försvarar sig med att snippa betyder "kvinnans främre könsorgan", vilket ordboken säger. Vilken ordbok? De flesta böcker innehåller ord. Faktiskt. Men egentligen skiter jag fullständigt i hovrättens förklaring. Om en gubbe stoppar sin hand in under en 10-årig flickas trosa och vidrör hennes snippa är det, enligt mig, både misshandel och våldtäkt. Gubbslem. Äckel. Definitivt en brottsling.

För att jag ska kunna lugna mig måste jag tänka på en annan snippa. Det ordet förekom ofta i mitt barndomshem. Oftast var det pappa som sa det. "Ska vi snippa till Johnners?" Det betydde såklart ska vi tvärfara till Forsbacka. Mamma kunde också snippa till bärskogen en stund.

Det fanns andra i andra byar som sa snäppa i stället för snippa, sånt händer i dialekter. Men ingen använde ordet i den betydelse som gäller nu. Och nu vet alla vad det betyder. Utom en hovrätt i Västra Sverige. Nyss fick jag en blipp om att flera nämndemän i hovrätten i västra Sverige säger upp sig. Fattas bara annat. De förstår ju inte barns språk och är det nånting vi vuxna bör lära oss är det just det. Barnens språk. Inte maktens. Inte pengarnas. Inte falskhetens. Inte ursäkternas.

Ibland lyckas jag skriva av mig ilskan. Inte den här gången.