Få, färre, färst . . .
Snart exploderar jag!
I dag är det Blue Monday, årets deppigaste dag . . .
Jäklar så arg jag är!
Hur får man får sjuka att må ännu sämre?
Jo, man sänker deras sjukersättning år efter år och får med den åtgärden de sjuka att känna sig som samhällets paria. Icke önskvärda.
När man talar vackert om våra pensionärer, som byggt upp vår välfärd och därför är värda att få någon liten hundring mer i pension, då gör man också det smarta i att ta bort just ordet pensionär från de tidigare sjukpensionärerna. Detta är lysande eftersom man inte behöver höja deras ersättning, ordet som ersatt pensionen, utan skuffa dem åt sidan som en grupp inte särskilt betydelsefull vid val av regering och riksdag.
Pension uppbärs av pensionär men vad kallas den som uppbär sjukersättning? Ersättare? Ersättsonär?
På kapitalvaror gäller en garanti, vilken innebär att om den går sönder får köparen ersättning, fullvärde om varan är tillräckligt ung. På människor lämnas inga garantier. Om en sådan går sönder, är det bara den goda viljan som avgör om ersättning utbetalas. Oavsett ålder. Då kan man också laborera med densamma hur godtyckligt som helst. Som att, exempelvis, sänka den månatliga utbetalningen med tjugo kronor från ett år till ett annat. Bara så där. Och även om det kan synas vara en obetydlig summa (men dock två liter mjölk) så är den ett ordentligt slag i ansiktet från etablissemanget som höjer sina arvoden med fantasisummor utan att blinka. Och definitivt utan att öppna ögonen. För därute finns en helt annan verklighet, som de väljer att blunda för.
Så får man sjuka att må ännu sämre.
Signatur: En fattig ersättsonär"
Blir man kär så blir man!
Men fy så hemskt! Och fult!
Nu ska jag svära i kyrkan!
En av våra stora tidningsdrakar, som ägnar sig åt de verkligt betydelsefulla nyheterna, ville veta vad deras läsare tyckte om att Gunvald försvann från produktionen. Så gott som alla publicerade åsikter beklagade hans frånfälle och sa att Beckfilmerna hädanefter skulle vara värdelösa. I stort sett.
Hur vet de att det blir så när så gott som ingen har sett någon film med den nya rollsättningen? Jag, personligen, tänker i alla fall ge norrmannen en chans. Liksom jag gjorde med den nye Barnaby i Morden i Midsomer. Och – nu kommer det: Jag tycker att han är MYCKET bättre än den gamle!
Som att svära i kyrkan, antar jag. Men det står jag för.
Förresten så har jag gjort det. Svurit i kyrkan. Det hände under konfirmationstiden, så jag tror att det är preskriberat nu. Vi konfirmander hade ett visst antal högmässor som vi tvingades närvara vid. En av dem inföll samtidigt som en av Sveriges matcher i hockey-VM. Det var inte populärt. Men mitt i gudstjänsten fick jag en uppenbarelse och viskade till min kompis: Jäklar så bra, nu gjorde Nisse Nilsson mål!! Vilket sedan visade sig stämma – på minuten! Ett under.
Nisse Nilsson! Det säger lite om min ålder, va?
Så, med ålderns rätt säger jag: Ge Becks nya kompanjon en chans! Han är inte en ny Gunvald, för Gunvald är död och begraven. Men Persbrandt lever. Han kanske till och med har överlevt sig själv.
Och den nye Barnaby, kusin till den gamle, har en helt bedårande charmig hund. Vad spelar det då för roll att John Barnaby spelade trädgårdsmästare i ett gammalt avsnitt där Tom Barnaby löste ett av mängderna mord i Midsomer? Man har väl rätt att byta yrkesbana?
Man har till och med rätt att byta åsikt. Har jag hört.
Förresten så föredrar jag norrmän på filmduken framför i skidspåret. På tal om Beck-svart.