saltatochkryddat

Hej alla glada! Firar ni? Det gör ni rätt i, i så fall!

På tal om fall så förbannar jag just nu vädret och dom som bestämmer om det!

I stället för att måla naglarna med glittrande lack, sitter jag på akuten och är lack 😞

"Skulle bara" gå till garaget för att tvärfara och köpa en blomma. Hade inte ens bråttom. Ett hårt istäcke låg ovanpå asfalten och överst låg det sand och smågrus. Nej, fel, av mig, överst låg jag! 

Och nu sitter jag här. Hitskickad av 1177. Undrar om vi ska vara här till nästa år. Vi, för nu har Staffan kommit för att hålla mig sällskap ♥️ 

I Medle väntar festmat och festklädda, festliga människor. Här väntar folk i alla åldrar som hostar, haltar, hurvas, håller om varann och har ont. Men ingen klagar. Jag tror att alla är tacksamma över att vi ändå har den sjukvård vi har och en vårdpersonal som inte ger upp. 

Tjosan! Det nös vi på. Åtminstone två av mina medväntande, exakt samtidigt. 

Hörni, ni goa, gulliga, fina människor som läser min blogg; Ett supergott nytt år önskar jag er med en speciell önskan: Var försiktiga där ute!

Kärlek🥰

Iskall. Kristallklar. Inte min grej i år.

 Fel färger. Fel längder. Det vill säga att tröjor och andra överdelar är korta. Midjekorta kallas det. Och vem utgör normen för det, förresten? En 18-årig, 185 cm lång mannekäng eller en 65-årig mullig tant? Svaret är givet. Tanten har för länge sedan tappat bort midjan och får hon för sig att ändå prova den där jättesnygga jumpern så stryps hon redan vid näsa och mun när hon försöker trä den över huvudet.

Och när hon kommer ut från provrummet och den trevliga expediten möter henne med ett vänligt: Hur gick det? så svarar hon: Nej, vet du, den färgen är helt fel på mig!

"Men du som har ett sånt vackert grått hår borde ju passa jättebra i just den färgen", försöker hon. Det borde hon inte ha gjort.

Vet du, förresten, varför jag skriver Realisation med versalt R? Jo, min förstockade korrekturläsarhjärna har läst Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror och Vi for upp med mor och då får korrekturläsarhjärnan sig en rejäl omgång, ska jag säga. Här ställs det mesta på huvet, här finns inte de regler jag har lärt mig - och jag älskar det! Författaren målar med sina ord och stavningar en alldeles unik tavla, som blir till en speciell läsupplevelse. Ungefär så, en tavla som man läser. Inte betraktar och det är det som gör helheten så speciell. Varför mitt korrekturjag älskar böckerna kan jag inte förklara, bara att jag gör det!

Men längre än till ett versalt R sträcker jag mig inte. Än.

I det här hemmet sitter vi inte fast i traditioner. Om man, till exempel, får underbara julkulor med motiv av mitt favoritroll Rolf Lidberg, av en kär vän, och är väldigt rädd om dem, vad gör man då? Man hänger självklart upp dem på en röd byxgalge i en lampkrok i taket. Det skulle aldrig min jultraditionsälskande mamma ha gjort. 

Staffan håller stenhårt på en enda tradition; skumtomtar äter man inte innan lucia! Fredagen den 13:de var en riktig lyckodag i år 😍 För honom. Luciadagen har för mig, de senaste fjorton åren, varit en dag fylld av minnen, som gör att jag än i dag undviker att höra luciasången. Älskade, underbara, lilla mamma, vad vi saknar dig♥️ Men vi hör hennes, med skräckblandning, förtjusta skratt så fort vi döttrar gör nåt som aldrig skulle ha hänt i hennes värld. Som att blåsa bort damm i stället för att våttorka, till exempel. Eller att svära över misslyckade kakor. Hon skulle inte ha gjort varken det ena eller det andra. Om nu inte havrekakorna blev "som dasslock" (fast jättegoda), då kunde hon grymta. Men svära? Aldrig!

I år har vi bestämt att jag ska slippa det ångestframkallande julkortsskrivandet. Vi kommer att använda oss av sociala medier, personliga möten, telefonsamtal och tankeöverföring i stället. Och hoppas att det funkar. För vi önskar ju att alla i hela världen får en fridfull jul, inte bara dem som vi skulle ha skickat hälsningen till.  Så - en tradition till försvinner, mest på grund av latmasken och portot. Nu var jag riktigt ärlig.

Julafton hos oss i år kommer att bli ovanlig, som vanligt. Staffan jobbar till tolv, klockan två kommer mina barn och barnbarn på julfika, Kalle Anka och julklappsutdelning. Vid halv sex åker de familjerna åt olika håll och fortsätter julfirandet. Själva kanske vi åker en sväng också, vem vet.

Hur många fålar som Stalledrängen och jag får hem på juldagen, återstår att se. Det löser sig, som vi brukar säga. Inte av tradition. Av erfarenhet. 

Men lutar inte det första adventsljuset lite? Äsch, allt kan inte vara perfekt bara för att det är advent och julen närmar sig. Eller?

Jo, om jag stoppar huvudet i sanden, snön har ju försvunnit, och låtsas att allt är bra, då kanske. Men nu är jag ju inte en sån som trivs med att ha huvudet i sanden, utan jag vill vara med, veta, lyssna, se och - tyvärr - förfasas!

Mord på unga flickor, avrättningar bland kriminella gäng, rån och misshandel, knark, fusk, skitprat, skvaller, mäktiga män som verkar ha mycket tomrum i tankeverkstan, rasism, mobbning, alltså listan kan göras hur lång som helst tror jag. 

Jag måste igenom det. Ta in det förskräckliga. Det går inte att blunda och slå dövörat till. Inte ens i adventstiden.

Men så plötsligt ser jag en bild på en liten, späd tjej som har bestämt sig för att rädda vår planet till framtida generationers fortsatta liv på en fantastisk jord, som andas liv och lust. Då blir jag glad. Då kommer hoppet tillbaka. Över hela världen engagerar sig och protesterar barn och ungdomar. Det är hos dem klokskapet och klarsyntheten finns. Och framtiden. Tack Greta och alla ni andra♥️

Trump, Putin och alla andra egensinniga makthavare, er tid är räknad! Snart kommer nästa generation att ta över och historien kommer att minnas er som den minns dinosaurierna. Stora, mäktiga, farliga, borta.

Advent betyder ankomst. De är på väg nu, de nya makthavarna. Insikten ger mig plötsligt den rätta julkänslan. Glädje, värme, kärlek, ljus.

Och när jag ser tvärsöver köksbordet där makens korsord, läsglasögon och penna ligger, då infinner sig julfriden också. Tänk så enkelt det kan vara. Om vi bara tillåter oss.

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen . . . 🕯